Bara för att man har en systemkamera i handen behöver inte det betyda att man blir en bra fotograf. Bara för att man har en digetalkamera behöver det inte betyda att man är en dålig fotograf. Det är ett måtto som jag lever efter, även om jag nu för tiden blivit bortskämd med min systemkamera. Självklart finns det mycket mer finesser med systemkameror, och det är "lättare" att få till finare bilder, och bilderna blir skarpare och så vidare och så vidare. Men jag har upplevt tillfällen då människor tror att de ska bli bra på att fota bara för att de har en systemkamera, och det stämmer verkligen inte. Det jag menar är att det inte sitter i kameran, utan i själen och ens bildsinne. Är man en bra fotograf ska det inte spela någon roll vad man har för kamera i handen, man ska kunna göra underverk i alla fall. Det är så enligt mig i alla fall. Jag önskar att jag nu för tiden kunde ta en digetalkamera i handen utan att muttra, för det har jag svår för, faktiskt. Men det går bevisligen att fota fina bilder med vanliga, enkla digetalkameror! Har man tålamod så! Tålamod är nyckeln till det mesta, enligt min mening.

Jag har skrivit om min gamla, både hatade och älskade, digetalkamera tidigare. Nu tänker jag ta upp den igen. Bilden på blåbären är, som ni kanske redan listat ut, fotad med den. Jag själv tycker om denna bild väldigt mycket. Jag lyckades få skärpan på ett blåbär i centrum av bilden. Man kommer riktigt nära. Jag lägger märke till saker på blåbäret som jag inte tänkte på innan, det vackra lilla mönstret vid "knoppen" (eller vad man nu ska kalla det?). Hade min systemkamera kunnat göra just denna bild bättre? Troligen inte...

Bilden är helt oredigerad.