Moment ett: I början känns allt konstigt, du går in i en helt annan värld som du inte är riktigt van vid, och du känner inte riktigt personerna du skapat, vilket gör att din början blir hafsigt skriven och har en del logikfel.


Moment två: Du börjar veta vad det är du skriver om, du börjar känna historien med hjärtat och inte bara med hjärnan, så att säga. Du läser det du skrivit ett par gånger, skriver om och skriver igen.

Moment tre: Du sitter och gnider händerna över att du vet så mycket om vad som skall hända karaktärerna som inte de själva vet om än, och du småskrattar åt dina egna skämt som du skriver ner, och dina fingar darrar när du beskriver något spännande.

Moment fyra: Du tänker, gärna samtidigt som du gnider händerna och skrattar, att "vad är det för skit jag skriver om - det här har ju ingen som helst mening."

Moment fem: Du skriver. Du skriver och skriver och skriver.

Moment sex: Du fastnar. Ofta på en sk. transportsträcka. Du undrar vad du skall hitta på för att inte läsaren (eller du) skall tröttna.

Moment sju: Karaktärerna börjar få eget liv. Du känner dem som om de vore dina bästa vänner, och du vet precis hur de reagerar och pratar, det händer nästan att de hittar på saker själva, som du som författare knappt kan kontrollera.

Moment åtta: Du börjar komma närmare slutet, och känner hur inspirationen nästan svämmar över. Du tillbringar mycket tid åt att kladda ner slutet.

Moment nio: Du har skrivit klart. Du älskar din bok som om det vore ditt eget barn.

Moment tio: Du läser igeom och rättar. Vare sig du tycker det är kul eller inte.


Moment elva: Du hatar bokeländet. Hatar dig själv och allt som har med boken och göra. Detta kallas "allt är skit-stadiet"

Moment tolv: Du låter andra läsa det du skrivit.


Och nu skulle jag (Tove) vilja lägga till ett: Moment tretton: Efter att andra läst igenom det du skrivit sätter du dig ner och börjar rätta igenom hela boken, både de som läst och du själv har kommit med synpunkter. Det är nog mest du själv som har synpunkter, och du ser tusen saker som du vill ändra på och skriva om. Så du sätter dig ner och rättar, och rättar... och rättar.

Och ett: Moment fjorton: Du låter någon läsa igenom allt en gång till

Att skriva en bok är verkligen både hat och kärlek. Haha!

Bilden har jag fotat... en gång när jag istället skulle sitta och plugga. Duktigt av mig! :P

Ett nytt ordspråk som jag lärde mig i freddags, och alla människor är ju vackra på något sätt, så allt borde klä alla... sedan ser ju olika personer på det på olika sätt. Något jag tycker är snyggt kan någon annan tycka är fult.

Okej, det där kändes flummigt, så blir det alltid när jag försöker vara lite filosofisk. Min syrra köpte i alla fall en jättefinklänning idag som jag blev tvungen att fota. Klänningen gjorde sig bra på kort, tycker jag, och jag har fått en idé till ett porträttfoto. Mohahahaha!


På bilden: Sofi