men renen gled ur näven, men lika glad för det är jag, men gladast är nog renen!



Som jag kanske skrivit tidigare här i bloggen, så tycker jag särskilt mycket om att fota djur. Men samtidigt är det ju också något av det svåraste! De är ju aldrig stilla!

Vi satt i baksätet på bilen, på väg hem från farmor och farfar, och jag sken upp av glädje och extas när jag fick syn på renarna vid vägkanten. Jag hade min kära kamera brevid mig och såg genast min chans att få till ett bra foto. Jag tycker renar är jättefina djur och skulle gärna vilja fånga dem på bild!

Som vissa kanske vet... blir jag väldigt tjurig när det gäller ett fototillfälle. Som hastigast och med fumliga fingrar drog jag fram kameran och slet av linslocket, samtidigt som jag ropade åt pappa att stanna bilen. Stackars pappa hade inget annat val och han saktade ned. Jag fotade som en galning. Inte förrän efteråt upptäckte jag att jag haft fel inställning på kameran när jag fotat, men det lyckades ju med en bild i alla fall. Eller hur? ;)